Shit vad pinit med blogg!! Men de verkar vara en rätt stor grej bland svenska hockey lirarna i staterna så de är väl lika bra att sätta igång. Men har ni höga krav kan ni vända er till någon annan då mitt skrivande inte är på topp, fick de ganska bekräftat också när min föredetta svenska lärare i 3:an på gymnasiet antog att jag har dyslexi. De kan mycket riktigt vara så men jag har aldrig fått de på papper. 

 

Jag har nu bott i stadsdelen Carlsbad i över en vecka. Familjen som består av Melanie, Phil, Tyler (10) samt katten zoey är sjukt trevliga och snälla, i och försig är de flesta här väldigt trevliga. Känns nästan som att de kommer en tid då allt vänder, eller så är de bara så här amerikaner är. 

Jag har hunnit träffa några av mina blivande lagkamrater där alla är jäkligt bra på att hålla låda. Den första lagkamraten jag träffade var en snubbe med ett otroligt briljant namn Drake Deberry. Skön grabb som aldrig slutar snacka men jag och Erik börjar ana att han är lite trött på oss. The Swedes who always needs a ride. Men de kan pockar vara som han säger att han har otroligt mycket jobb. 

 

Igår var en väldigt händelse rik dag men den går också under namnet yolo. Jag och Erik bestämde oss för att hoppa på min värdfamiljs hojar och dra ned till beachen. Enlig de kartor vi kollat på var avståndet ca 9 km gå bör ta oss 30 min i runda slängar. Ingen av oss har gps eller liknande så vi körde på känsla. Efter 1 timmes farande i detta berg och dalbane landskap tog vi ett depå stop på en grekisk restaurang. Vi frågade kvinnan i kassan om hur långt de var till beachen och förklarade att vi cyklade. Hon svarade glatt 5 minuter och vi som höll på att dö av hettan tänka äntligen lite bad. 

Efter 1 timme börjar vi ifråga sätta hennes lokalsinne eller om hon bara ville lura gringosarna från Sverige. Men vi ger inte upp hoppet och efter en utflykt på ca 3,5-4 timmar får vi äntligen bada. 

Eftersom vi inte var jätte laddade på en utflykt tillbaka till huset lyckades vi få frälsarn Phil, min värdpappa att komma och hämta oss. Under tiden vi väntade på Phil upptäckte vi att en fripassagerare satt och lurade strax under styret på Eriks cykel. Det var en black widow spider och den hade hängt med hela resan. Får man ett bett från den är de bara hälsa hem. När vi stått och beundrat den äckliga spindeln ett tag glider en polis fram till oss och säger att de har varit lite stölder på stranden och Erik stämmer in på signalementen. Polisen frågar om de är okej att han kan kolla i vår väska efter en svart plånbok. Polisen hittade två svarta plånböcker, den ena är mitt telfonfodral och den andra är Eriks plånbok. För ett tag höll nästan båda på att bryta ihop. 

 

Idag har de varit en soft dag lite pick up game i ishallen vilket innebär att vem som helst får vad med och lira match i två timmar mot en betalning av 20$. Under matchen glider en farsa fram till mig och ber mig komma ut från båset. Jag glider ut och han presenterar sig och säger att han är ett stort fan och att gärna vill ta kort på mig och hans två söner. Självklart ställer man upp och efter photoshooten tackar dom så mycket och önskar mig lycka till. Det är inte varje dag nått sådant händer en möjligen dyslektiker från Hässelby. 

 

Hörs